Ångest

Jag är trött på skolan, redan! För människorna som man vill se och som man vill ska vara där - DOM ÄR INTE DÄR!

I alla fall så pratade jag betyg med min svenskalärare idag. Han hade missat att sätta in kursbetyget i själva betyget vi fick hem, så han fick ta och prata med alla elever varförsig... Det blev ett härligt MVG på mej i Svenska A i alla fall (Jättenöjd! Att få ett MVG i svenska har varit mitt mål ända sen jag började 7an)
MEN nu har jag för första gången hur mycket krav på mej som helst. Det här kommer att sluta i kaos, känner jag på mej. Jag som inte ens är en stark människa i mej själv bla bla bla, och så säger läraren att 'Du är klassens ledstjärna nu. Det är du som bestämmer hur högt ribban ska ligga. Från och med nu får du vara den som redovisar först i klassen, så att alla andra sen har nått att gå efter'.
Jaha, tänkte jag då. Tänk om det som jag gör nu är skitkasst då? Leder jag mina klasskompisar åt fel håll då? Måste jag plugga ännu mer, kämpa ännu mer än vad jag redan gör... För att få ett MVG i svenska B också.
Jag kommer att bryta ihop totalt det här skolåret,känner jag på mej. Mitt förnamn kommer att vara ångest.
Men det är väll så skolan ska vara, i guess?

Nu är jag jättetrött. Har varit uppe i ridhuset och kollat på när Sara har hoppat Aritz igen. Jättebra gick det, verkligen! Både hon och Aritz är stjärnor.